Ja idag har det varit rena duracellnivån. Hoppade träningen för att åka hem till dotra. Hon sov när jag kom hem, försökte prata med henne men hon va för trött. Kunde inte sova då jag inte visste om hon skulle vakna. Maken gick och la sig för han var trött. När det var lunch så fick jag upp henne, hon mådde bättre  men inte bra. Maken gick med hunden och så skjutsade han mig till mitt extraknäck. Nu hemma och äldsta dottern ska vara jag så jag får sova innan jag ska jobba inatt. Ska ev jobba extra i morgon igen men vi får  se.

Känner mig som världens sämsta mamma nu. Har en dotter hemma  (jag jobbar) som inte mår bra alls. Hon messar mig men jag kan inget göra mer än svara på messen. Fan fan fan. Jag kan inte klona mig men skulle behöva. Först ena dottern som haft en dipp nu den andra. Undra hur länge jag orkar detta, fast jag vet att jag löser det, hittils har jag alltid gjort det , fast nu känns det svårt. Hoppas hon vågar väcka sin far och prata, fast det gör hon väl inte som vanligt.  Hon är deppig och känner sig konstig, vet att nu kan hon få ordentliga syner mm, måtte maken vakna för det behöver hon nu. försöker få svar av henne via sms nu om hon väckt sin pappa men hon svarar inte...blir orolig då jag vet att det kan spåra ur ordentligt. Hur fan gör jag när jag slutat? Åka  och träna som jag tänkt eller åka hem? Förmodligen får jag backa på träningen och åka hem till en trasig dotter....Gaaaaaaaaa