Ja nu snurrar allt på alldeles för fort. Barnen får sina mediciner justerade och även nya. Jag har fått en ny medicin som jag ska prova. Jag har denna vecka varit speedad men samtidigt förlamad. Sjukt javisst men så är det. Sen så har jag insett att folk med noll insikt och förståelse snackat en hel del goja om både mig och andra, men det skiter jag i. Jag anser att det är sånna människor som är mest sjuk. Vi som är bipolär är lika olika som dom som har diagnosen. Liksom dom med adhd är olika trots samma diagnos. Vi är en dysfunktionell familj MEN vi klarar det vi ska och lite till. Skulle en "normal" familj ha hälften av dom problem eller funktionsproblem som vi har skulle dom bokstavligt talat hänga sig. Så till er alla glappkäftar tänk er för innan ni dömer och tycker till höger och vänster. Ni sprider massa skit som förvisso till slut slår tillbaka och då vill jag inte höra hur dåligt ni mår. Ni gör er själva en björntjänst. Fråga istället för att dra slutsatser, det gäller ALLA "friska" som sjuka. Och ni som har åskikter om att jag fått min diagnos, håll käft och läs på innan öppnar er jävla trut. Jag har fått höra av min läkare och psykolog att under alla dessa år har jag varit felmedicinerad och stundtals ÖVER medicinerad. Att jag funkar så bra som jag gör trots mitt beteende är tack vare dom få människor som stannade kvar. Jag är evigt tacksam för er hjälp även om jag stundtals tyckt att ni varit totalt rubbade. Jag har ett jobb som jag går till och klarar alldeles utmärkt, vet att det inte är helt vanligt bland bipolära men vi är iaf 40% som har jobb och klarar av det utan större problem. Sajten jag fann för ett tag sedan för bipolära och annhöriga är det bästa som hänt på länge, jag har lärt mig otroligt mycke där. Ett tipps till er glappkäftar är att läsa på och använda hjärnan (vet att det kan vara svårt när man tror att man vet allt) Jag arg? Nä hur kan ni tro det.Jag är skogstokig och kan tala om att när jag träffar på personen/na ska jag visa hur tokig jag är. Nä jag ska läsa lusen av dom sedan lämna information så dom kan läsa på , sen ska jag talaom för dom hur synd jag tycker om dom pga deras totala inkompetens.Kan passa på att säga att det handlar om personer som lever i det och "friska". Problemmet är att dessa tror sig veta allt trots kort tids erfarenhet och  till dom som inte lever i det tror dom vet fast dom inte har en jävla aning. Ber om ursäkt för mitt ovårdade språk men när jag är arg svär jag. Nu så har jag skällt klart och ska återgå till mina sysslor, alltså baka och pyssla om mina älskade djur här hemma. Och givetvis minälskade familj. Ta hand om varann och sluta vara så trångsynta!

Ja så kan jag nog sammanfatta fredagen och lördagen. Yngst har ju fått en ny medicin som hon ska ta på morgonen, det är samma som jag fick men inte klarade av att äta. Hon har ätit den när hon var yngre och då var den verkningslös men vi får se vad som händer nu. Näst yngst fick sin medicin sänkt vilket jag tror blir katastrof, men men gör söm läkarna säger. Hon fick ju zoloft insatt men fick värre syner så det var bara att avbryta. Jag har varit ovanligt trött men har nu nån slags trött/speedad period, med andra ord så är jag på väg att bli hypomanisk. Kan vara bra om det blir som det brukar för då blir det väldigt städat och en hel del bakat. Nackdelen blir  att jag sover mindre och blir således trött när denna episod är över. På onsdag ringer min läkare angående medicin igen och vi får se vad som händer. Har även hittat en sajt som heter  bipolarna, synd att jag inte hittade den tidigare, där inser jag att fler är som jag mer eller mindre eller helt*S* Idag så är det ju F1 men det blev rödflagg så jag väntar på återstarten, medans jag väntar gör jag våfflor och städar lite här och där. Nej precis jag kan inte vara still då blir jag så otroligt rastlös. Ha en bra dag själv ska jag sätta lite fart...

Denna vecka har tagit mer på krafterna än jag trott varit möjligt. Tjejerna har haft en väldigt neråt period och det har varit en del besök på bup mm. Som tur är har jag bara jobbat 2 nätter denna vecka. Igår fredag så hade jag och maken planer på att ta en baelys (vet att stavningen e fel) , efter middagen skulle vi bara vila liiiite och va hände? Jo vi somnade som stenar båda två. Vaknade till av att ena dottern kom in och sa att hon var trött, jag tittade då på klockan och insåg att vi sovit ett bra tag. Väckte maken och frågade vem som skulle gå med hunden. Han gjorde det och jag klädde av mig och kröp ner i sängen , somnade nog innan jag landade med skallen på kudden. Kul fredag*S*

Ja så löd ju diagnosen med adhd drag. Då är frågan vilken typ för det finns 3 typer av bipolär, jo jag har tydligen typ 2. Jag är helt medicinfri sen oktober förra året, jag trappade själv ner min medicinering och det tog 1 år att göra det. Har faktiskt mått ganska bra utan medicin, visst mycke syns inte utåt det är helt klart. Jag har hypomani men inget som är direkt störande som vid mani. I mitt fall så handlar det om att jag får mer energi och den visar sig i att jag städar och bakar lite mer än vd som kanske är normalt , va nu "normalt " är. Jag har dock ganska långa skov av depression i olika grad.  Jag får även ibland ångestattacker och har ett tvång som kan tyckas vara löjligt men för mig är det liv och död. Jag  MÅSTE vara den som ser posten först annars får jag sån ångest så jag faktiskt mår så dåligt att jag drar mig undand helt och inte vill mer. 2007 blev jag väldigt sjuk, så pass sjuk att jag blev inlagd på allmänpsyks avdelning. Jag har väldigt få och små minnesfragment av vad som hade hänt. ( Ärligt vill jag nog inte komma ihåg heller, skam är ett helvete kan jag bara talaom.) Fick efter 2 dygn åka hem med förmaningen att ta kontakt med min HC. Det gjorde jag och fick en jävla massa piller jag skulle äta. Jag kunde ju inte sova men var ständigt skittrött mm. Idag när jag tittar tillbaka på den tiden när jag var som sjukast så inser jag att jag var totalt övermedicinerad. Jag slutade självmant med mina mediciner och nån hjäp av vården fick jag inte överhuvudtaget borsett från att jag själv fixade en tid hos psykolog. Psyk hade jag ingen kontakt med alls och fick alltså heller ingen vård. Men jag har haft en jävla tur som haft anhöriga och en del vänner som var där och hjälpte mig och det är jag väldigt tacksam för. Utan dom så har jag inte funnits  i livet idag kan jag säga. Det är så svårt att förklara för nån som inte vet, alltså hur det känns att känna sig helt värdelös och att man bara hindrar andra från att vara lyckliga. Man känner sig hopplös mm. Jag har valt att vara helt öppen med min sjukdom redan innan diagnos, för det finns ingen anledning att gömma sig pga den. Ingen kan se på mig att jag är bipolär och jag är inte min sjukdom utan jag är jag och jag är bipolär!Det som har varit min stora räddning är barnen, jag har funkat när jag var som sjukast så pass att jag fick iväg dom till skola , dagis och jag lagade mat, sen hamnade jag på soffan. Hundarna fick mest vara ute på baksidan när jag var som sjukast men dom fick komma ut iaf. Vet att det finns dom som är/blir oerhört mycke sjukare än jag var då. Ja jag har/haft tur. Jag har själv lärt mig att tygla min ångest, som förövrigt är liten nästan obefintlig numer. Jag kan visst vakna på natten och känna en oerhörd stark brandröksdoft trots att det inte brinner. Jag går då upp och tittar runt hemma för att sedan kunna somna om igen, då 2007 /208 så hade jag inte kunnat lägga mig igen om jag vaknat pga det.

När jag nu fick min diagnos så ville man ju att jag skulle äta medicin, visst jag provar men det gick inte, sen slog det mig varför ska jag äta medicin. Jag menar jag har tagit mig såhär långt och helt utan vårdens hjälp utan medicin. Visst jag har/är inte symptomfri men jag funkar helt. Rutiner är a och o för mig, inte bara för mig utan även för 2 av barnen. Utan rutiner går det åt fanders så ja jag är rutinbunden men inte i allt. Jag har lite svårt med förändringar och ja jag har blivit mer asocial med åren men har inte svårt att vara social dock på hemmaplan helst. Nåt jag använder mig av istället för medicin är musik, den hjälper mig att få utlopp för mina känslor, dock tolkar dom runt mig fel när jag lyssnar på musik. När jag lyssnar på vad maken kallar deppmusik är det inte alltid för att jag är deppig utan för att jag är frustrerad och behöver få ut den frustrationen. Jag är väldigt humörstyrd när det gäller musik och trångsynt med vilken typ av musik. Jag är hårdrockare ut i fingerspetsarna och kommer förbli det.Alla vi med diagnos är olika trots att vi har samma diagnos, vi är alla unika individer! Ännu en gång vill jag påpeka att kunskap är makt, alltså kunskap ger förståelse.  Det svåra tror jag när man lever med eller som anhörig till nån som är bipolär är att inse att alla är olika, som sagt man är inte sin diagnos utan man är sig själv och att man har en diagnos. Nej nu dags att jobba sista natten för denna gång.

Ja det är nåt jag funderat på idag efter smset jag fick av näst äldsta. Hon sitter ofta ensam i ett grupprum i skolan för att hon tycker det är lättast så. Idag så GLÖMDE dom bort att hon var där, det resulterade i att hon MISSADE taxin hem. Hallå man kollar eleverna eller? Dom elever som går i den gruppen går där av en ANLEDNING, eller hur? Jag blev så förbannad  så jag kokade och då är jag INTE lätt att hanskas med kan jag lova. Jag ringde upp skolan och frågade rent ut ....Ni har INGEN koll på min dotter alls va? Svaret blev .. hur menar du nu? Jag berättade då att hon satt i grupprummet och hon hade tydligen somnat och inte vaknat i tid, ojdå svarade den jag pratade med. Det var ju olyckligt tyckte hon,, nähä du säger det. Dom visste inte ens att min dotter satt där utan sa bara ....oj blev hon kvar där...Gaaaaaa. Som sagt jag är inte lätt att hanskas med när jag blir förbannad, men jag höll igen så mycket jag orkade och fick explodera sen. Vi fick således åka in och hämta henne. Detta är INTE första tabben dom gör, hon blev för ett tag sedan bortglömd (också pga att hon satt i grupprummet)  dom andra eleverna fick sluta 1 timme tidigare med det var det ingen som upplyste min dotter om. Jag har talat om för personalen att dessa saker SÄNKER min dotter totalt, och svaret blir ,,,det var ju olyckligt. Så nu är det slut på snälla mamman och björnhonan kommer fram och en anmälan är pågång mot skolan. Alltså om man jobbar med dessa unika barn så MÅSTE man ALLTID ha koll på vilka som är där och att dom kommer iväg. Det finns som sagt en anledning till varför dom är där!!!! Sen  så gör dom ett oerhört misstag när dom TROR att dom vet hur en elev fungerar, nu är det så att personalen SKA lyssna på föräldrarna och ta till sig vad som sägs inte göra egna tolkningar av vad dom tror. Jag har flertalet gånger påpekat att min dotter behöver extra koll för hon har inte riktigt pejl på tid mm, dessutom har hon en relativt djup depression som gör att dom MÅSTE ha lite mer uppsikt på henne. Visst personalen har en del utbildning MEN frågan är hur mycket  förstår ni igentligen av hur barnen fungerar? Dom är INTE sitt handikapp utan dom är personer!!!Ska på utvecklignssamtal på onsdag och kommer då ta upp allt och lite till. Den gruppen hon går i är INGET ANNAT än REN FÖRVARING kan jag tala om. Jag är heligt förbannad och bör sluta skriva nu annars kommer jag göra nån olycklig och det vill jag inte. Så nu åter till mitt jobb.

Underbart vårväder har vi idag. Idag har jag och maken varit på lite äventyr. Har inhandlat varsin tv åt tjejerna (dom som bor hemma) Sen så har vi lyckats hitta soffa som vi nu beställt och den kommer nån gång mellan vecka 14 och 16. En svart skinnappa med schäslog (jaja stavar som en padda jag vet) och 2 huvudstöd. Så katter och vovve får INTE vara i vardagsrummet när vi sover eller är borta. Maken ska få lära sig att hundens plats är på golvet och inte i soffan!  Det bästa med dom fynd vi gjort idag är att vi hade sparat undan pengar och betalar allt kontant. Riktigt stolt över mig och maken faktiskt.  Detta medför att nu MÅSTE jag be min pappa om hjälp att köra STORA sopor till tippen*S*  Yngst hade ju för ett tag sedan plockat ihop saker som hon är förstor för och idag åkte dom sakerna till ny ägare.  Ska även få fingrarna ur och tömma skåp och kolla igenom ena kistan som ska kastas. Lika bra att få allt gjort nu så man slipper sen. Ska bli skönt. Tjejerna ville åka till öb och dollar en sväng på eftermiddan, sagt och gjort. Inte ofta dom vill lämna hemmet så man passar på när dom ber om det.  Näst yngst äter inte och jag börjar bli lite fundersam på varför. Hon har ätit 2 mål  allt som allt sen i fredags. Dessutom dricker hon på tok förlite. Yngst har idag varit (peppar peppar) stabil så hennes dag har varit bra skulle jag kunna säga. Håller på med en nötstek som vi ska äta till middag, ja jag vet men om man har barn som inte äter tar man till alla knep. Nej  nu kaffe för jag är helt slut efter allt idag.

Helgen som var hände inte mycke, vi återhämtar oss fortfarande från flunsan.

Dock har tjejerna det jobbigt båda två igen. Yngst har dödslängtan igen och det är INTE kul att vara förälder till barn som INTE vill leva. Sen så mår näst yngst tydligen pyton också, hon hade smsat mig när jag sov vilket i sin tur gjorde att jag inte hörde det och det gjorde inte saken bättre. Jag var inte hemma när hon kom hem och hon hade då tydligen tagit av sin behovsmedicin (vilket hon INTE gör FRIVILLIGT) och sov som en sten när jag kom hem. Hon har inte ätit mer än 2 mål mat sen i fredags, vad är det som händer, när ska det bli bra? Hon sov när jag la mig för att vila innan jobbet och hade varit upp en snabbis och tagit sin natt medicin plus mer behovsmedicin. Inte bra inte bra, nåt är väldigt fel nu. Jag jobbar denna natt men är sen ledig i 2 nätter, måste försöka prata med näst yngst om vad som får henne att få sån grym ångest så hon tar sin behovsmedicin självmant. Nackdelen med den är att hon blir så oerhört trött av den så hon bara sover, faran är dock att hon får grymma syner som hon inte rår på. Frågan är om det är zoloften som ger henne biverkningar som gör henne som hon är nu eller om hon har ett skov. Ja jag vet inte vad jag ska göra kan jag säga.

Från det ena till det andra, jag har nu varit helt rökfri sen 5 mars och idag tog jag fram dom cigg jag hade kvar och titta på dom och frågade mig själv om jag ville ha ett bloss, tittade i paketet och luktade ...blääääää dom åkte i soporna direkt. Tyvär så snusar jag en del då men hellre det än äckliga cigg.  Nej nu ska jag ta lite kaffe och jobba lite. På återseende gott folk.

Jag , maken och äldsta dottern var på makens morfars begravning. Det var en mycket fin cermoni i ockelbo kyrka. Johan Lennart Larsson som han hette blev 96 år gammal. Han hade ett rikt och friskt liv den mannen. Vila i frid kära obo morfar. Lite bilder på alla fina blommor.