ADHD yttrar sig på olika sätt hos olika individer och under olika tidpunkter i livet. Svårighetsgraden och typen av problem varierar från person till person.
Kärnsymtom på ADHD:
• Uppmärksamhetsproblem
Kan visa sig genom till exempel koncentrationssvårigheter, slarvighet, glömskhet och lättstördhet. Många blir lätt uttråkade och har svårt att slutföra saker som de inte är väldigt intresserade av.
• Impulsivitet
Kan visa sig genom starka och svårkontrollerade känsloreaktioner, dålig förmåga att lyssna på andra och svårigheter att hantera ostrukturerade situationer som kräver reflektion och eftertanke. Hos en del leder impulsiviteten även till motorisk klumpighet.
• Överaktivitet
Handlar egentligen om svårigheter med att reglera aktivitetsnivån efter det man gör, så att den antingen är för låg eller för hög. Svårigheter att varva ner och sitta still kan varvas med extrem passivitet och utmattning. Överaktiviteten hos barn är ofta fysisk, hos vuxna visar den sig bland annat genom påtaglig rastlöshet och sömnproblem.
En del personer med ADHD har bara ett av kärnsymtomen medan andra har flera. Personer med DAMP (ADHD+DCD) har dessutom problem med motorikkontroll och ibland perception. Hos personer med ADD saknas överaktiviteten helt. De har snarare lägre aktivitetsnivå än normalt.
Leva med ADHD
Personer med ADHD behöver en välstrukturerad vardag.
Krav, förväntningar och miljö behöver anpassas för att undvika stress och överbelastning.
Psykosociala insatser och medicinering brukar minska problemen ordentligt. Psykosociala insatser kan vara anhörigutbildningar, anpassning av skol- eller arbetsmiljön och annan hjälp med vardagen. Medicinerna som används är små doser av centralstimulerande medel. Det har dämpande effekt på kärnsymtomen och få biverkningar.
Omgivningen spelar en avgörande roll för hur allvarligt funktionshindret blir. En förstående omgivning underlättar vardagen för de drabbade och ökar chanserna till förbättring.
Denna fakta har jag hämtat från http://attention-riks.se/index.php
Att många får diagnosen adhd idag beror på att man idag inte ser en bråkig ungjävle utan ett barn med behov. Förr så kallades dessa barn för ligister och bråkmakare. Och det finns lika många varianter på adhd som dom som har fått diagnos. Flickor får mer sällan diagnosen pga att den mesta forskning är gjord på pojkar. Ofta får flickorna add och/eller asperger. Om jag jämför mina flickor och deras adhd så kan jag säga såhär, den yngsta är väldigt utåtagerande (även om vi efter många år fått någorlunda koll på hur vi ska göra) och höggljudd, näst yngst är i mångas ögon tyst och blyg. Hon är INTE blyg hon vet bara inte hur man umgås och hon är tillbakadragen. Hon kan få utbrott men inte i närheten av vad hennes syster kan få. Jag önskar att folk som inte lever i det här kunde skaffa sig liiite kunskap om npf för då skulle sammhället ha mer förståelse och inte dömma så hårt.Sen så behövs det mer forskning på flickor, för det är en enorm skillnad på flickor och pojkar med adhd. Mer kommer om adhd i framtiden. Fråga gärna om ni undrar nåt eller om ni har nåt tips eller så angående adhd.
Medicinerar mina barn? Den yngsta har nog provat det flesta mediciner som finns för sin adhd, den hon har idag är strattera, men hon har även haft concerta, lamictal, risperdal mm. Hon har haft så många så jag kommer inte på alla just nu. Dessutom så har hon under nåt år även haft melatonin mot sömnsvårigheter, för det har hon tidigare haft theralen vilket gjorde henne till ett monster som gick bersrkargång och sen va hon helt väck dagtid, hon har även haft cirkadin men det funkade inte alls trots maxdos. Idag har hon endast strattera och det funkar kanon. Näst yngst medicinerar också men inte för sin adhd utan sina syner, hon äter seroquel för att hålla sina syner under kontroll men ibland räcker inte det så då får hon 50 mg attarax. Hon har fått prova ritalin på dagarna men fick svåra tics av det. Även hon har haft och har vid behov melatonin.
