Jag var vaken först som vanligt *S*. Mötte en vän som åkte drygt 2 mil för att låta sin vovve komma och leka med våran medans vi surrade och drack kaffe. Tog med mig 2 termosmuggar med kaffe till rastgården. Sen hem och peta i yngst sin morgon medicin.  Efter en stund ringde svägerskans äldsta dotter och vill komma över och vara med yngst. Så dom två har stojat och låtit som ett helt hönshus heeeela dagen. Nu är kusinen påväg hem och bearbetning in i duschen har börjat.  Ingen av tjejerna gillar att duscha , vet inte om det är så att det gör ont eller vad det är. Yngst är enklast att få in, hon blir förbannad och stövlar in i duschen, dock måste jag hjälpa henne att tvätta håret men det gör inget bara det blir gjort. Näst yngst kom ur sängen efter 15 idag, något tidigare än igår. Hon var inte så road över att vi hade besök som var högljud och speedad, men hon stängde sin dörr och satte sig vid datorn. Nu nåt jag måste förtydliga för en del tycks inte förstå, min näst yngsta dotter klarar inte av att umgås socialt utan gör det via datorn. Ni som säger att det inte är att umgås eller att hon måste lära sig umgås bland folk ni kan fara och flyga helt, vet ni hur mycke stryk hon tar av att bara umgås med sina mor och far föräldrar? Nä, precis det vet ni inte. Hon blir helt apatisk när hon väl kan känna sig trygg och tyvär blir det jobbigare och jobbigare för henne. Det var nån i en sk tråd där man pratar om npf som sa att det är bara att stänga av den och bara låta henne sitta lite, till dig säger jag bara det funkar kanske för ditt barn men inte för mitt, tror dessutom inte att ditt barn har den typen av problem som min dotter har, med den ångesten mm. Även om dom har till viss del lika diagnos betyder det inte att dom funkar lika. Sen har vi yngst som försöker köra samma visa idag med xboxen som igår, men tji fick hon, nu är den avstängd och hon är i duschen.  Om jag ser på mina barn så ser jag 2 tjejer med liknande diagnoser som funkar totalt helt olika. Den ena kan man puscha lite vilket man INTE kan med den andra. Sen att ha barn som mår så pass dåligt titt som tätt att dom har suisidtankar är otroligt skrämmande. Ingen som inte varit där med dom känslorna vet hur det är, även om man har varit där vet man inte hur det känns för just denne men man vet att det är fruktansvärt jobbigt. Näst yngst har inte behövt ta så mycke ångestdämpande nu sen jag blev hemma med henne vilket är bra. Nä nu ska jag ta och ge yngst kvällsmedicin och försöka få henne att varva ner innan hon ska sova, sen ska jag spela lite wow vilket näst yngsta gör, ett enkelt sätt att umgås på hennes vis.