Idag blir det en del gnäll från min sida. Näst yngst har fått en ny medicin som hon ska börja med på onsdag, den heter Zoloft, nu vet vi att det kan bli ännu tuffare innan medicinen är justerad. Jag hoppas innerligen att den kommer ge den effekt den ska men som sagt det är en viss tid med justering först. Yngst sover ju som vanligt inte, idag blev hon hemma, har ringt till barnmottagningen och frågat efter provsvaren, fick till svar att dom inte kunde ge mig svaren men att dom skulle lägga en påminnelselapp till läkaren.  Bup läkaren ringde igår angånde yngst och ville då veta svaren som jag inte hade eller har än. Jaja, va är väl en dag på slottet. Och igår fick jag veta av en slump att barnens hab läkare har gått i pension och den dom nu har är BARA 14 år äldre än den som gick i pension.  Alltså vart är vården på väg? Idag ska du vara helt FRISK / symptomfri för att få hjälp, så sjukt samhället har blivit. Känns som om man borde flytta ut i skogen och föröska bli självförsörjande och bojkotta samhället helt.

Vore nog mycket enklare då känns det som. Så idag blev dagen inte alls som jag tänkt mig då båda barnen är hemma. Dock har jag fått golven dammsugna och torkade plus att allt som har med djuren att göra är klart och jag har hunnit ringa massa samtal mm, så jag har inte legat på latsidan iaf. Nu ska jag snart försöka komma på va jag ska göra för lunch, men först kaffe och lite bubbelspel på fb. Ha en underbar dag i solen.

Tror banne mig att det är menat att det konstant ska vara nåt här hemma. Yngst med sina sömnproblem mm, sen maken som sörjer sin morfar som även var som hans far. Sen har vi näst yngst som vi förvisso visste att hennes låga profil skulle visa sig bli jobbig, är nu så på botten som man kan bli, hon har extrem  ångest och mår riktigt dåligt. Hon är en flicka som VÄGRAR ta medicin, det enda hon tar är det mot sina syner och när hon är döende av mensvärk tar hon ipren men annars är det tvärnit. Dock fick jag efter massa tjat och gnat i henne ångestdämpande och hon somnade. Det är INTE sunt att sitta i ett hörn flera timmar och krama en kudde och gunga.  Som tur är har vi fått en jourtid på bup kl 13 och hon har inget val utan måste följa med vare sig hon vill eller inte. Som tur är ska min far hjälpa mig då maken är på jobbet och dessutom är han tillräckligt nedstämd nu min make. Vilken himlans tur att jag bara jobbar onsdag å torsdag natt denna vecka alltså, för efter att ha varit sjuk 1 vecka så är man inte i toppform liksom. Sen så väntar jag på samtal från barnläkaren som yngst träffade , hon ska tala om vad proverna visade. Yngst har ju fått näringsdrycker för att få i sig det hon behöver då hon inte KAN äta, hon vill men kan inte. Ja det är kul nu eller inte.....Lite kaffe nu och sen försöka få upp näst yngst så hon får i sig mat innan läkarbesöket på bup.

Tycker synd om yngst, hon kunde inte sova inatt, kl 4 i morse väckte hon mig för att hon hade tråkigt. Hon vill ju sova och är trött men nej det går inte. vi tittade på tv och kl ca 6-7 tiden somnade hon, kommer inte ihåg tiden riktigt. Hon fick sova till 11 sen va det bara att kliva upp för henne. Idag nåddes vi av ett tråkigt besked, makens morfar hade somnat in. Dock på ett fridfullt vis och han fick som han velade, att dö hemma. R.I.P o-bo morfar. Det som känns bra är att det gick fort och inga långdragna plågor. Han var en otroligt mysig man o-bo morfar. Vi har berättat för alla barnen att han kommit till himlen nu, dom tog det bra dock får vi nu ha lite extra koll på yngst då rekationen inte kommer nu utan förmodligen inatt. Yngst och näst yngst sitter  vid tv å näst yngst spelar nå tvspel så dom är upptagna. Vi anser att det va bäst att berätta så dom vet för att undanhålla straffar sig mer. Vi vet ju hur yngst reagerar så därför är det bättre med raka rör för då vet vi vad som kan vänta. Maken tar det bra men hårt vilket är förståligt, han har ju varit hos dom väldigt mycke som liten och som tonåring.  Nej nu måste jag ha kaffe och sen ett bloss.

Ja  mamma och maken hade rätt. Jag har en kraftig bihålsinflammation så nu antibiotika i 10 dagar, ingen liten kur är det heller, 2*3 tabletter dagligen. Gissa om min mage kommer att balla ur, men det gör inget bara den jävla tryckande huvudvärken släpper. Som tur är så är jag sjukskriven denna helg och sen ledig till onsdag men då SKA jag jobba så det så. Kan ju inte vara sjuk för hela alltet blir ju fel då. Maken är hyffsat pigg just nu men vi får se hur det blir sen. Yngst hade gått och lagt sig nu när jag kom hem efter en snabb visit till grannen. Alltså hon har det inte lätt min lilla tös. Hon är trött och går då och lägger sig men kan hon sova då? Nä, hon ligger där flera timmar innan hon somnar och sen sover hon bara några timmar innan hon vaknar igen. Det måste finnas nåt eller nått sätt som kan hjälpa henne att sova. Näst yngst r konstant trött, visst helgerna r hon vaken typ till en annan kliver upp men även om hon lägger sig senast 23 så är hon totalt död dagen efter. Vet att en del av barnens sömnproblem skulle kunna bli bättre med att vara ute och röra på sig, men hur lätt är det då tror ni? Det är ju inte bara att slita ut dom och säga att nu ska ni vara ute och promenera. Nej det funkar inte så, många har åsikter om detta men dom vet INTE vad dom pratar om. Har funderat lite på barnens diagnoser och är lite osäker på att dom har rätt diagnoser, ska  forska lite och se om jag har rätt. Är inte så säker på att vårat landsting har hel koll på vad som är vad, väldigt många diagnoser går hand i hand och det gör det svårt att bedömma, det i sin tur gör det ännu svårare då dom här inte är alltför duktiga. Visst det finns några få som är helt otroliga men sen finns det tyvr fler som är mindre bra. 

Nä kanske man ska ta sig en dusch medans maken och grannkarln tittar klart på matchen, efter det blir det film innan det är dax för sängen. Är fortfarande något seg och mitt huvud dundrar och snart blir jag tokig(are) pga det. Ha en underbar kväll där ute

Just nu har jag en sprängade tryckande huvudvärk som nästan tar kål på mig. Kan inte ligga då spricker skallen känns det som. Har pratat med jouren och dom vill att jag skulle kolla upp bihålorna, kl 17 fick jag tid. Jaja bättre det än att sitta på akuten och vänta 4 - 5 timmar. Dock så va telefonkön vidrigt lång, det skulle ta ca 21 minuter, hmm ja bara vänta. Dock tog det 37 minuter innan jag kom fram, billigt och bra... eller inte dårå. Yngst har sovit ryckigt men är  ganska allert idag, maken ser ut som nåt katten släpat hem och näst yngst sover. Har varit en sväng till mor för alla sov ju iaf här hemma. Har fått låna 2 böcker som jag ska läsa, den ena (som jag ska börja med ) är Cesar Milans bok om hundar och den andra är Fredrik Steens bok om hundar. Nej nu går inte detta då skallen dundrar.. Återkommer när jag klarar att sitta här.

Ja så kan det bli, har inte haft vaken lust eller ork att skriva, men nu så är jag tillbaka igen. Just nu så är det sjukstuga här hemma. Jag blev sjuk lördagen som va och maken på måndag, sen så blev yngst dålig och nu är näst yngst dålig. Dock så är barnen inte helt utslagna som en annan har varit å maken är. Dock så går allt väldigt sakta och allt är otroligt jobbigt att göra. Jag är i bättre skick än maken nu iaf.  Yngst har ortoligt svårt med sömnen som vanligt. Det tar henne 3-4 timmar att somna sen så vaknar hon efter ca 4 timmar igen. Vette katten hur dom ska få till det så hon kan sova. I morse (läs inatt) så kom hon in och slog till mig på fötterna och deklarerade att nu ger hon upp och går in i vardagsrummet och tittar på tv. Gör så sa jag och tittade sen på klockan....meeeen den visade 2:55...gaaaaaaaaaaaaa. när klockan var 4:40 så kom hon in igen och tyckte att nu fick jag banne mig kliva upp för det fanns ju inget att titta på ju. Släpade mig upp och i med ipren, sen förpassade jag mig till soffan med henne. Jaha, ingen skola idag heller för henne. Hon somnade om vid 7 och fick sova 2 timmar sen upp igen. Dagen har varit seg och otroligt lång, maken har tappert hjälpt till och var å handlade lite nu är han totalt däckad, själv är jag seg och är fruktansvärt öm i nacken upp i skallen och har känningar i halsen. Vill bli frisk nu, har varken lust eller råd att vara sjuk. Tur mamma och pappa hjälpt till att rasta hunden när vi int kunnat ta ett steg, katterna sköter sig själva så länge man fixar kattlådorna och ger dom mat och vatten.  Nej nu en latte och sen försöka roa yngst som tycker att allt är  SÅ TRÅKIGT nu.

Fy va jag är trött men kan inte somna om.Maken jobbar helg och har försovit sig båda dagarna, igår kunde inte heller somna om men kunde ligga och dra mig ett tag iaf. Idag blev det inte så, förstår inte varför han måste prata med mig när han ska upp så tidigt. fast det jag vaknade av var inte han utan en liten dotter som stod och stirrade på mig 5:20. Hon ville bara tala om att hon var vaken. Visst sa jag, men jag tänker sova en stund till sa jag och vände på mig och vem låg där? Jo maken....Hallå du har försovit dig igen. Precis då får han mess från brorsan som undrar vart han är. Sen pratar och och mumlar tills han kommit iväg...*suck*Jaja hunden är rastad och jag sitter nu med en kopp kaffe. Å va ska jag hitta på nu då tro? Tja byta sängkläder kan ju va en ide och städa badrumm och toaletter kanske. Tvätta och dammsuga lär ju inte vara så uppskattat denna tid på dygnet.

Igår var jag och jobbade på katthemmet, yngsta dottern var med ett par timmar och gosade och lekte med katterna.Det är många katter inne nu, tur dom finns alltså katthemmet. Dock tror jag det skulle behövas fler jourhem, finns fortfarande en hel del stackars katter som går ute och fryser plus är hungriga . Jag förstår mig inte på folk, varför skaffar man djur om man slänger ut dem och låter dom frysa och svälta? Ibland önskar jag att dom som gör såhär får känna själva hur det känns. Hade några kissar som turades om att sitta på mina axlar och så hade jag en svans som heter Kazoo, vart jag än var så var han tätt bakom mig vilket va livsfarligt, för man snubblade på honom hela tiden. Har en favorit på hemmet nu som heter Gibson, en underbar stor kille som vet hur man njuter av livet. Så ni som går i kattköpar tankar, titta in på katthemmen. Finns katthem över hela sverige och adopterar man en kisse har man en vän för livet sen. Slänger in länken till katthemmet där jag bor, vem vet kanske du hittar en vän.  http://www.gastrike-katthem.se/home/index.php?startnytt

Finns bara goa och underbara missar där. Nej dricka upp kaffet nudå och sen köra igång.Ha en underbar söndags morgon.

Ja sådant är jobbigt. Jag har själv erfarenhet av det. Det var så illa att jag under en period på ca 6 månader vajre kväll tod 7,5 mg zopiclon annars kunde jag inte sova. Jag sov dock inte så många timmar då utan vaknade till och från hela tiden. Numer så sover jag förvisso några timmar men kan sova iaf. Ena dottern har också problem med sömnen i perioder, hon har nu börjat med melatonin igen men det tycks bara hjälpa ibland och sen om hon somnar sover hon och vaknar vilket gör henne jättetrött.När hon var yngre så höll vi på att bli galna för hon sov i princip aldrig.Kring 2-3 tiden på natten somnade hon vilket är åtfanders försent. Hon gör allt för att kunna sova och vill verkligen sova, hennes ord: kroppen är död men skallen är som en duracellkanin. Jag vet exakt vad hon menar för så vad det för mig med. Läkarn tror att hennes sömnstörning kan vara en del av hennes bipolära sjukdom, dom kommer under våren göra klart den utredningen. Jag lider med yngst då hon har så många diagnoser som gör det svårt att medicinera, för hjälper dom mot en sak så blir en annan del värre. Sen så verkar det som om hon efter ett tag blir immun mot sina mediciner, det skapar problem kan jag tala om. Denna stackars lilla tös har haft så många olika mediciner i alla möjliga kombinationer så jag tror knappt nån anna i hennes ålder haft så mycke mediciner. Just nu har hon 2 sorter bara och dom funkar hyffsat. Sen så blir hon mer och mer isolerad, förut var hon iaf i lägenheten numer är hon bara på sitt rum. Det känns i mammahjärtat, näst äldst var så förut men är mer social nu. Hon har tagit STORA steg framåt medans hennes lillasyster tar baklängessteg. Sen det där med kompisar, ja sånna har ingen av dom utanför skolan, jo näst äldst har sin pojkvän eller hur man ska säga, dock bor han vca 2 timmars bilfärd härifrån vilket gör att hon bara träffat honom en gång. Undra om det är fler i samma situation. Nä nu en kopp kaffe och njuta lite