Idag har jag och näst yngst varit till hennes skola en snabbis och lämnat in hennes skoldator och lite skolböcker. Vi fick skjuts av min snälla pappa. Hela dagen har jag gått på sparlåga varför vet jag inte. Dock har jag nu återgått till jobbet och sitter nu här i ett lugn jag saknat faktiskt. Har inte så mycke mer att skriva.

Var på hab idag med yngsta dottern. Blev en aning förvånad över hur läkaren resonerar, han vill att hon ska chockhöja sin ena medicin. Jag försökte talaom för honom att det inte kommer att gå, alla andra försök med alla dessa olika mediciner hon haft har gett fruktansvärda konsekvenser. Vilket lett till att dom varit tvugna att sätta ut alla mediciner, hon får massa mer tics plus att hon blir aggressiv mm, hans svar på det var att då höjer vi ännu mer. Jävla pucko säger jag bara. Han ansåg även att om hon får mycke mer tics så sätter man in medicin mot det också, men snälla nån man kan inte proppa i en människa massa piller bara för att. Nej jag vägrar så jag höjer ingen medicin alls, och ska han tjafsa får han göra det med BuP som igentligen har hand om medicineringen. Visst yngst har blivit mer aggressiv och jag tror att det är pga att som vanligt så har medicinerna slutat fungera, blir så efter att hon ätit dom en längre tid. Så frågan är om all medicin ska tas bort och hon avgiftas, vi får väl se.

Kom på mig själv för en stund sedan att jag saknade våra förra grannar, på lördagarna brukade vi sitta på deras inglasade altan och dricka kaffe medans vi försökte lösa melodikrysset, ja jag vet det är pensionärsvarning men trevligt hade vi. Blä gillar inte när jag får dom där känslorna, undrar varför, kan det vara min oro min själ har? Jaja, tar en kopp kaffe och försöker få nåt gjort här hemma så kanske det försvinner.

Idag har vi varit till bup med näst yngst och fått de sista intyget, nu ska läkaren skriva ut det och sända det till mig. Tur vi har sån bra kontakt med hennes läkare. Yngst är inne i en period av aggro nu, hon blir tvärförbannad på en handvändning och gapar därefter. Gillar inte detta då hon svartnar snabbt i ögonen och det är då hon får blackouter som i sin tur ger ångest om hon varit fysisk under blackouten. Alla dessa möten som är nu gör mig totalt virrig och helt slut mentalt. Känner mig som en zombie men men, bara gilla läget och hålla i. Till middag idag vill ingen av barnen äta så vet ni jag struntar i att göra middag helt. Det får bli ett större kvällsmål istället. Vissa dagar så vägrar dom ju äta båda två, så varför göra besväret att laga nåt jag får kasta. Jag tappar också aptiten när det blir såhär.

Maken har köpt en ny kaffemugg till mig*S* undrar om det är en liten pik? Vad tror ni?

Nej nu ska jag ta itur med tvätten mm, sen ska jag banne mig inte göra ett skit. Ha en bra fredag alla