Kom på mig själv för en stund sedan att jag saknade våra förra grannar, på lördagarna brukade vi sitta på deras inglasade altan och dricka kaffe medans vi försökte lösa melodikrysset, ja jag vet det är pensionärsvarning men trevligt hade vi. Blä gillar inte när jag får dom där känslorna, undrar varför, kan det vara min oro min själ har? Jaja, tar en kopp kaffe och försöker få nåt gjort här hemma så kanske det försvinner.