Ja annat kan jag inte säga, trots att mamma kom och hjälpte mig så gick det inte att få iväg yngst till skolan. Gap och skrik och massa hot från yngst. Så nu åker knivar och annat vasst undan. Det är mååånga årsen det va som det varit dessa 2 dagar. Blää. Å jag fick nyss veta att nu när vi äntligen fått veta att vår stöttepelare fanns i kommun , men sen fick vi veta att det är bara månaden ut!!! Men va fan då!! Har ringt massa samtal både hit och dit idag och det verkar som om det blir ett stormöte mellan skola,hab, bup och elevhälsan iaf. Yngst vääääägrar gå till skolan och jag känner att snart är det banne mig nog. Hur i hela fridens liljor ska man klara att jobba , sköta hemmet (förvisso med hjälp av maken till viss del) barn med ångest och alla utbrott och ändå hinna med sig själv? Just nu känns det som om jag vill flytta till en grotta med bara djuren som sällskap. Vet att detta går över men ibland blir det bara förmycke, sjukt nog så längtar jag efter att få åka till jobbet, för där även om jag jobbar kan jag få återhämta mig lite. Just nu är det lugnt då yngst sitter och spelar tv-spel och näst yngst väntar på att få åka på sitt samtal med kuratorn. Dock känner jag mig apstressad för att jag vet att jag inte kommer hinna 1 tredjedel av det jag bör, dessutom måste jag komma på vad jag ska göra till lunch pga att barnen är hemma.  Nej nu ska ajg försöka få i mig lite frukost och sen ta itur med lite otrevliga måsten.