Ja så löd ju diagnosen med adhd drag. Då är frågan vilken typ för det finns 3 typer av bipolär, jo jag har tydligen typ 2. Jag är helt medicinfri sen oktober förra året, jag trappade själv ner min medicinering och det tog 1 år att göra det. Har faktiskt mått ganska bra utan medicin, visst mycke syns inte utåt det är helt klart. Jag har hypomani men inget som är direkt störande som vid mani. I mitt fall så handlar det om att jag får mer energi och den visar sig i att jag städar och bakar lite mer än vd som kanske är normalt , va nu "normalt " är. Jag har dock ganska långa skov av depression i olika grad.  Jag får även ibland ångestattacker och har ett tvång som kan tyckas vara löjligt men för mig är det liv och död. Jag  MÅSTE vara den som ser posten först annars får jag sån ångest så jag faktiskt mår så dåligt att jag drar mig undand helt och inte vill mer. 2007 blev jag väldigt sjuk, så pass sjuk att jag blev inlagd på allmänpsyks avdelning. Jag har väldigt få och små minnesfragment av vad som hade hänt. ( Ärligt vill jag nog inte komma ihåg heller, skam är ett helvete kan jag bara talaom.) Fick efter 2 dygn åka hem med förmaningen att ta kontakt med min HC. Det gjorde jag och fick en jävla massa piller jag skulle äta. Jag kunde ju inte sova men var ständigt skittrött mm. Idag när jag tittar tillbaka på den tiden när jag var som sjukast så inser jag att jag var totalt övermedicinerad. Jag slutade självmant med mina mediciner och nån hjäp av vården fick jag inte överhuvudtaget borsett från att jag själv fixade en tid hos psykolog. Psyk hade jag ingen kontakt med alls och fick alltså heller ingen vård. Men jag har haft en jävla tur som haft anhöriga och en del vänner som var där och hjälpte mig och det är jag väldigt tacksam för. Utan dom så har jag inte funnits  i livet idag kan jag säga. Det är så svårt att förklara för nån som inte vet, alltså hur det känns att känna sig helt värdelös och att man bara hindrar andra från att vara lyckliga. Man känner sig hopplös mm. Jag har valt att vara helt öppen med min sjukdom redan innan diagnos, för det finns ingen anledning att gömma sig pga den. Ingen kan se på mig att jag är bipolär och jag är inte min sjukdom utan jag är jag och jag är bipolär!Det som har varit min stora räddning är barnen, jag har funkat när jag var som sjukast så pass att jag fick iväg dom till skola , dagis och jag lagade mat, sen hamnade jag på soffan. Hundarna fick mest vara ute på baksidan när jag var som sjukast men dom fick komma ut iaf. Vet att det finns dom som är/blir oerhört mycke sjukare än jag var då. Ja jag har/haft tur. Jag har själv lärt mig att tygla min ångest, som förövrigt är liten nästan obefintlig numer. Jag kan visst vakna på natten och känna en oerhörd stark brandröksdoft trots att det inte brinner. Jag går då upp och tittar runt hemma för att sedan kunna somna om igen, då 2007 /208 så hade jag inte kunnat lägga mig igen om jag vaknat pga det.

När jag nu fick min diagnos så ville man ju att jag skulle äta medicin, visst jag provar men det gick inte, sen slog det mig varför ska jag äta medicin. Jag menar jag har tagit mig såhär långt och helt utan vårdens hjälp utan medicin. Visst jag har/är inte symptomfri men jag funkar helt. Rutiner är a och o för mig, inte bara för mig utan även för 2 av barnen. Utan rutiner går det åt fanders så ja jag är rutinbunden men inte i allt. Jag har lite svårt med förändringar och ja jag har blivit mer asocial med åren men har inte svårt att vara social dock på hemmaplan helst. Nåt jag använder mig av istället för medicin är musik, den hjälper mig att få utlopp för mina känslor, dock tolkar dom runt mig fel när jag lyssnar på musik. När jag lyssnar på vad maken kallar deppmusik är det inte alltid för att jag är deppig utan för att jag är frustrerad och behöver få ut den frustrationen. Jag är väldigt humörstyrd när det gäller musik och trångsynt med vilken typ av musik. Jag är hårdrockare ut i fingerspetsarna och kommer förbli det.Alla vi med diagnos är olika trots att vi har samma diagnos, vi är alla unika individer! Ännu en gång vill jag påpeka att kunskap är makt, alltså kunskap ger förståelse.  Det svåra tror jag när man lever med eller som anhörig till nån som är bipolär är att inse att alla är olika, som sagt man är inte sin diagnos utan man är sig själv och att man har en diagnos. Nej nu dags att jobba sista natten för denna gång.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

mer när jag bloggar öppet så finns jag på denna adress   http://kattfamiljen.se/jessans/ Denna blogg kommer jag bara blogga stängda inlägg i numer. ...

Jag lägger bloggen på is för jag känner att jag behöver det , precis som jag gjort från fb nu. Blogga kommer jag göra men inte här. Ha en kanonsommar alla och på återseende ...

fy för den lede. Vaknade i morse och mådde urkbulle. Tvärförkyld ,hosta och ont i halsen. Ja jo jag har ju tid med detta? Näääääää. Fick ringa tandis idag och omboka yngst tid för jag orkar inte ta mig dit, sen så har yngst  skolavslutning på eftermi...

Idag har jag varit på börstmottagningen med min knöl. Var på mamografi och där såg dom nåt så jag fick göra ett ultraljud. Det visade sig vara rester av en kraftig infektion som jag haft i bröstet, eftersom inte hela infektionen va borta fick jag ant...

Inte jag då men maken och barnen. Dom har ju snorat och rosslat sen i mitten av veckan, så igårkväll får jag mess av maken då hade yngst spytt som en gnu och vovven likaså. Skönt att vara på jobbet en sån gång*S* Så i morse när jag åkte hem från jobb...