Inte jag då men maken och barnen. Dom har ju snorat och rosslat sen i mitten av veckan, så igårkväll får jag mess av maken då hade yngst spytt som en gnu och vovven likaså. Skönt att vara på jobbet en sån gång*S* Så i morse när jag åkte hem från jobbet lyckades jag glömma nycklarna kvar, messade maken, inget svar, ringde maken, inget svar. Gaaa. Gick hem till mammsen som var hemma, drack lite kaffe och tog sedan nyckeln dom har hem till oss. När jag låser upp och öppnar dörren skog en vidrig stank mot mig , en skamsen vovve tittade fram. Stackars Litha hon hade bajsat ner HELA hemmet och hon skämdes min lilla sessa. In till maken och fick upp honom, sen var det bara att sanera. Fattar inte hur dom inte kunde känna lukten, förvisso är dom förkylda men den stanken känner tillåmed döda. Efter saneringen så ut med vovven och sedan bada henne. Sov en stund. Ungarna något bättre inga mer spyor. Ska ringa hab i morgon och fråga om yngst kan få ett lättare kedjetäcke, hon älskar det men det är lite för tungt, 9 kilo allt som allt. Sen i morgon är det pers.möte och möte på bup och städa naturligtvis. Ska sova som en tok när jag kommer hem i morgon. På tisdag så ska jag till bröstmottagningen äntligen, har hittat 1 knöl jävel till. Jaja snart får jag veta va det är för knölar som är där. Undersökningen skulle kunna ta upp mot 3 timmar, tur yngst är i skolan och näst yngst sover förmodligen hela förmiddan. N ä nu glo på lite tv , inte så väldans mycke att göra just nu på jobbet. Sussa så sött  ni som får sova

Besöket av arbetsterapeuten gick bra och smidigt. Hon hade kedjetäcket med sig vilket visade sig vara en kanongrej. Hon gick igenom lite olika appar till yngst telefon men jag som har noll koll när det gller teknik fick vackert försöka lära mig, dock utan att lyckas. Maken ska hjälpa henne med att lägga in apparna som vi ska prova. Det tog lång tid som vanligt innan yngst somnade men hon sov hela tiden i SIN SÄNG, fast å andra sidan visade det sig när hon väl vaknade var hon tvärsjuk. Så nu har jag 2 sjuka barn och en sjuk make. Själv försöker jag hålla mig undan så jag inte blir sjuk, för jag ska jobba 30 timmars helg så jag kan inte bli sjuk så är det.Nu göra lunch å utfodra barnen.

Idag blir det hembesök av arbetsterapeuten, ska bli spännande och se om yngst kommer att förstå hur appen till mobilen kommer att fungera. Sen blir det intressant och se om hab läkaren pratat med terapeuten innan, nu vet jag vart jag har terapeuten och jag litar på henne helt. Dock känns läkarens ord inte så bra, kanske jag som är fånig. Men jag har inget att dölja så jag är lugn. Dock så har jag tyvär provat höja hennes medicin dock inte till den dosen han ville utan något lägre. Hon har ju börjat bli aggressiv igen, det började för ca 2 veckor sedan, gissa vad som hände efter 2 dygn med ökad dos. Jo precis det jag sa till läkaren, hon är så pass aggressiv nu så hon tex igår blev så vansinnig att hon totalvägrade äta, gav sig på sin pappa (för första gången ) och klöste sönder hans ena arm. Förvisso bidrog han själv till det då han skojade med henne och jag hade varnat för att skoja med henne, men hon har aldrig gjort honom illa förr. Idag ska hon igentligen iväg på utflykt ed klassen men hon vägrar och ska vara kvar i skolan. Frågan är om jag får iväg henne, för det behövs bara lite lite för att hon ska svartna och bli helt vansinnig. Fan att jag gav efter och följde det hab läkaren sa. Nu väntar förmodligen en tid helt utan medicin för att försöka rensa hennes kropp, vilket innebär en helvetes sommar igen. Jaja bara gilla läget och finnas där för henne. Nej nu ska jag fortsätta försöka få henne att vakna till, hon somnade kring 4 i morse i soffan som vanligt.

Idag har jag och näst yngst varit till hennes skola en snabbis och lämnat in hennes skoldator och lite skolböcker. Vi fick skjuts av min snälla pappa. Hela dagen har jag gått på sparlåga varför vet jag inte. Dock har jag nu återgått till jobbet och sitter nu här i ett lugn jag saknat faktiskt. Har inte så mycke mer att skriva.

Var på hab idag med yngsta dottern. Blev en aning förvånad över hur läkaren resonerar, han vill att hon ska chockhöja sin ena medicin. Jag försökte talaom för honom att det inte kommer att gå, alla andra försök med alla dessa olika mediciner hon haft har gett fruktansvärda konsekvenser. Vilket lett till att dom varit tvugna att sätta ut alla mediciner, hon får massa mer tics plus att hon blir aggressiv mm, hans svar på det var att då höjer vi ännu mer. Jävla pucko säger jag bara. Han ansåg även att om hon får mycke mer tics så sätter man in medicin mot det också, men snälla nån man kan inte proppa i en människa massa piller bara för att. Nej jag vägrar så jag höjer ingen medicin alls, och ska han tjafsa får han göra det med BuP som igentligen har hand om medicineringen. Visst yngst har blivit mer aggressiv och jag tror att det är pga att som vanligt så har medicinerna slutat fungera, blir så efter att hon ätit dom en längre tid. Så frågan är om all medicin ska tas bort och hon avgiftas, vi får väl se.

Kom på mig själv för en stund sedan att jag saknade våra förra grannar, på lördagarna brukade vi sitta på deras inglasade altan och dricka kaffe medans vi försökte lösa melodikrysset, ja jag vet det är pensionärsvarning men trevligt hade vi. Blä gillar inte när jag får dom där känslorna, undrar varför, kan det vara min oro min själ har? Jaja, tar en kopp kaffe och försöker få nåt gjort här hemma så kanske det försvinner.

Idag har vi varit till bup med näst yngst och fått de sista intyget, nu ska läkaren skriva ut det och sända det till mig. Tur vi har sån bra kontakt med hennes läkare. Yngst är inne i en period av aggro nu, hon blir tvärförbannad på en handvändning och gapar därefter. Gillar inte detta då hon svartnar snabbt i ögonen och det är då hon får blackouter som i sin tur ger ångest om hon varit fysisk under blackouten. Alla dessa möten som är nu gör mig totalt virrig och helt slut mentalt. Känner mig som en zombie men men, bara gilla läget och hålla i. Till middag idag vill ingen av barnen äta så vet ni jag struntar i att göra middag helt. Det får bli ett större kvällsmål istället. Vissa dagar så vägrar dom ju äta båda två, så varför göra besväret att laga nåt jag får kasta. Jag tappar också aptiten när det blir såhär.

Maken har köpt en ny kaffemugg till mig*S* undrar om det är en liten pik? Vad tror ni?

Nej nu ska jag ta itur med tvätten mm, sen ska jag banne mig inte göra ett skit. Ha en bra fredag alla